emmakey

Idag var en jobbig dag. gårdagen är intryckt i huvudet och tårarna kommer för minsta lilla, tänk om det jag fick höra är sant. att jag är en liten bitch som ingen komme vilja leva med för det är omöjligt att leva med mej. ingen orkar med det. och när jag sa att det var tur att jag åker om 3 dagar då så fick jag höra att det är inte det det handlar om, utan hela mej hela tiden för alltid. och när jag pratar om det säger nästa person 'ja men ni är ju så olika, det är därför hon inte märkt något' men va?! jag är helt förvirrad, är det nu plötsligt helt okej att säga sånna saker? att favorisera? nej jag är helt yr av alla tankar. ringde adam för att prata av mej och då kom tårarna igen, jag är ett nervvrak just nu.
 jag tror att jag behöver komma bort från detta ett tag, denna fasad av något perfekt. något som bara finns på ytan men som under den rämnar där sitter jag. kasta all skuld på mej för det får man, för vi är ju olika och jag är den som man inte kan leva med. tyck inte synd om mej för det är ine det jag vill, jag vill ha respekt och tillit. jag vill veta att jag stannar kvar här av en anledning.

x emma k.