emmakey

första gången jag var här var 5 år sen tillsammans med min mormor.

så jag upplevde denna fantastiska plats med henne, allt jag ser påminner mej om henne.

den vita spiraltrappan vid agenturen som hon använde som landmark för att hitta hemma. kines restaurangen vi åt på där personalen gav oss gafflar för att de inte trodde vi klarade av chopsticks. alife, klubben dit vi gick med alla de andra modellerna från bravo, där mormor lyckligt sjöng karaoke med 2 snygga franska malemodels. leksaksaffären med giraffen som var precis i början på gatan där vi bodde. och bara tanken på att åka till yoyogi park ger mej en konstig känsla för mormor hade saknat/letat som en galning efter en park och när jag en gång hade jobb i närheten så satt vi där och hon bara njöt av naturen.

jag vill kunna glädjas åt dessa minnen men just nu känns det bara tungt. hon ville ju så gärna komma hit igen. agenturen frågade efter henne det första de gjorde, som alla mina agenturen gör (hon var liksom allas grandma) egentligen vill jag nog bara säga att jag saknar mormor och önskar att hon vore här nu.

mormor med sina fransmän på alife.

jag mormor och några andra modeller på agentur middag.

mormor och jag på ett av mina jobb i tokyo.

och jag och mormor på en världskänd restaurang här i roppongi, där man spelade in slagsmålsscenen i kill bill.

x emma k.