emmakey

Nu har det hänt igen, sömnlös.
det är hjälplöst.
jag är..
hjälplös.
starkt ord, jag är utan hjälp helt enkelt.

vissa människor håller mej vaken genom nätterna
är så trött men har känslan, den där känslan så starkt innom mej.
det får mitt hjärta att slå så hårt
tunga bilder som springer genom mitt huvud.

ord jag vill undvika, radera.
ut ur mitt huvud.
bilder jag vill vara utan.
minnen som inte försvinner.
saker jag sagt, gjort, speciellt gjort som jag vill bli av med.
gömma undan någonstans
och tappa bort.

vissa människor får mej att gömma mej.
att vilja vara ensam utan någon som ser mej
pratar med mej
vet om mej
vet vart jag är.
för jag vet inte vart jag är.
i livet.

är det här en vändpunkt?
ett tecken?
en reallitycheck
ska jag byta nu igen
nej, jag orkar inte det.
känndes som om jag äntligen hamnat rätt
som att jag kunde öppna mitt skal och släppa folk in.
att jag äntligen kunde andas.

att något sådan kan slås sönder på bara några minuter.
flera år av att bygga upp, nej inte bygga upp mer slå ner, slå ner murar omkring mej
att våga synas,
att våga prata,
att våga bli hörd.
page one chapter one first motherfuckin one, 
jag är tillbaka,
ruta ett igen.
det var inget jag ville, säkert inget många andra ville heller,
men nu är det så.

jag flyr,
eller just nu gömmer jag mej,
men jag vet att jag kommer fly,
det gör jag alltid.
och ingen kan stoppa mej. det vet jag.
för jag är en stor flicka nu, kan ta hand om mej själv, själv..
helt själv faktiskt.

jag tror på vänskap evig vänskap, jag måste bara hitta den.
och den finns,
men vart?
i vem?
när?
när ska jag hitta den?

det bästa är att jag är fri, jag kan göra vad jag vill,
när jag vill,
hur jag vill.
Någon har hittat och tagit bort en av mina flyktvägar,
och tur är väl det säger jag vissa dagar.
men inte nu, nu behövs den vägen men det finns inte,
det är borta,
någon stal den.
många visste om den vägen, men vem tog den från mej?
vågar inte fråga.

Ibland tror jag att det är meningen att jag ska vara såhär.
gömd.
att jag är en ytlig människa som har närhet för tillfället.
för en kort tid, sen tas det ifrån mej.
och jag lämnas ensam, gråtandes..
jag går vidare.
jag tar tåget hem, och stannar där.
som jag ska, som alla vill.
som jag vill?
för varför skulle jag annars göra såhär mot mej själv?

jag kanske tycker om det?
skada mej själv genom att släppa folk för nära och sedan släppa.
nej jag tror inte det för då skulle jag le, skratta.
sitt here by myself and have a blast.
men så är det ju inte nu.
jag kan inte sova, jag är sömnlös
och jag mår inte bra av det.

x emma k.